Ledningsbolaget liggande logo meny  

Nyheter

Debattartikel: Sjuksköterskekrisen – slump eller medvetet val?

Debattartikel publicerad i Dagens Medicin. Debatten om sjuksköterskornas arbetsvillkor har de senaste åren förts i ett allt högre tonläge. Situationen upplevs i ett flertal fall som ohållbar men jag vill påstå att den direkta orsaken inte är resursbrist eller arbetssätt. Problemet är snarare att det inte går att planera en verksamhet utan en beslutad och genomförd modell för omvårdnad.

En omvårdnadsmodell definierar ansvarsfördelningen för patientvårdande funktioner inom hälso- och sjukvård. Jag vågar påstå att skillnaden mellan olika modeller är högst teoretisk och den praktiska skillnaden för Effektiv Vårdkvalitet är marginell. Hävstången ligger i stället i möjligheten att effektivt kunna planera och följa upp modellefterlevnad. Detta kräver dock att medarbetaren förstår och accepterar uppdraget.

Med tanke på konsekvenserna för Effektiv Vårdkvalitet och de planeringsproblem som avsaknaden av eller dåligt genomförda omvårdnadsmodeller ger så kan det uppfattas som uppseendeväckande att få landsting/regioner har analyserat, fattat beslut om och genomdrivit tydligt uttalade omvårdnadsmodeller.

Tydligast kan jag beskriva effekten av det med min erfarenhet av hur omvårdnadsuppdraget förändrats för sjuksköterskorna.

Jag har arbetet med vårdnära processer som sjuksköterska, utbildare, arbetat i landstingsledning med utvecklings och ledningsuppdrag samt sedan mitten av 90-talet som konsult med uppdrag inom analys, drift och ledning.

När jag började arbetade som sjuksköterska var uppdraget ett avdelningsspecifikt vårdsansvar där undersköterskorna skötte i merparten av omvårdnadsarbetet.

Under min tid som skolledare påbörjades en förskjutning av omvårdnadsansvaret. Idéer om högre flexibilitet i resursutnyttjandet och upplevd omvårdnadskontinuitet hos patienten skulle mötas genom att sjuksköterskan ansvarade för det praktiska omvårdnadsarbetet.

Under 90-talet förändrades rollen ytterligare där förhoppningar om högre kostnadseffektivitet, lönedifferentiering och en förväntad högre kvalitet skulle mötas med specialisering.

Ansvarsförskjutningarna är svåra att relatera till aktiva beslut och konsekvent genomförda omvårdnadsmodeller. Praxis tycks istället vara att låta utveckling och beslut ske på enhetschefsnivå.

Erfarenheterna av att ha arbetat i, utvärderat och genomdrivit förändringarna gör att jag ser att oavsett vad som förändras är risken för misslyckande överhängande. Verksamheten har inte kapacitet att hantera och förtydliga förväntade effekter av en beslutad förändring. En förändring behöver simuleras och löpande planeras kopplat till kvalitet, produktionsförväntan och resursförbrukning och dessa verktyg saknas idag.

Enkelt uttryckt kan man konstatera att:
1. Effektiv Vårdkvalitet nås med gemensam funktionsöverskridande planering och uppföljning.
2. Funktionsöverskridande planering och uppföljning görs inom ramen för en gemensam omvårdnadsmodell
3. Uppdraget utförs inom ramen för omvårdnadsmodellen av medarbetare som förstår sitt uppdrag och följs upp på uppdragets Effektiva Vårdkvalitet

Diskussion om vilken omvårdnadsmodell som fungerar bäst är lockande men hävstången finns i att konsekvent genomföra EN omvårdnadsmodell, oavsett vilken det är.

Det är genom att förtydliga uppdraget, roller och ansvar enligt modellen och säkerställa att planeringen sker för hela verksamheten med Effektiv Vårdkvalitet i fokus som medarbetarna kan känna delaktighet och få en överblickbar vardag

Det måste väl ändå vara så att målet för medarbetare och ledning är att genom ansvarstagande, delaktighet och planering säkerställa en relevant resurssättning och nå högsta möjliga ”Effektiva Vårdkvalitet” och på så sätt undvika ”vårduppror” och ”villkorsproblematik” ?

 

Lena Olsson, Leg SSK
F.d. VD och en av grundarna till Ledningsbolaget i Skandinavien AB

 

Taggar: Styrning, Sjukvård